"Tomorrow Is Today"

Under kulturnatten i Växjö lördagen den 28:e januari kan du se kortfilm utomhus mitt på Storgatan!

Reaktor visar film på den nya digitala skärmen i Willans Park mellan kl 18-24. Vi får se Braåsfilmaren Kristofer ”Kiggs” Carlssons musikvideo ”Tomorrow Is Today” med Växjöbandet dEmotional. Vislandasonen Martin Klevegård visar sin nya kortfilm ”På vägen hem” som även visas under den pågående filmfestivalen i Göteborg.

Växjö kulturskola bjuder på animerad film och hela programmet ramas in av naturbilder från både Växjö och vänorten Duluth i USA.

Läs hela programmet

Snapshot 2012-01-25 kl 20.34: Doc Lounge på Kafé de luxe i Växjö. Oscarsnominerade dokumentären Waste Land visades, och det blev snabbt fullt i lokalen! God mat, något gott att dricka, bra musik, trevligt sällskap, och att få hänga kvar och prata om filmen är helt klart ett finfint koncept!

Snapshot 2012-01-27 kl 09.10: Studiebesök av unga filmare i åldrarna 10-12 år från Lehovda. Martin visar kortfilmer, berättar om ljussättning och håller här upp ett filter. Hur gör man till exempel om man vill filma en scen när det är natt? Man låtsas att det är natt! Det kan man göra med ljussättning. Nu hoppas vi få se massor av fina filmer från Lenhovda med i tävlan på vår filmfestival TellUs till hösten! Stort lycka till med era filmer, kul att ni kom och hälsade på hos oss!

I de senaste ansökningsomgångarna har det gått pengar till Biostaden Västervik (salong 3) och pigga Centrumbiografen i Torsås. Markaryds bio och Mönsterås Bio ligger i startgroparna att visa film digitalt eftersom de fick stöd redan i oktober. Det nya stödet för digitalisering är ett brett stöd för biografägare i kommuner med upp till 250 000 invånare. Det betyder att det alltså gynnar sk komplementbiografer som satsar på kvalitetsfilm. Grand i Olofström, Moheda Bio, Saga i Kalmar och Pallladium i Växjö  fick var och en kring 280 000 kr ur detta stöd. Tillsammans delade samtliga åtta biografer på nära 2,3 milj!

Film i Glasriket är på gång med en ansökan för mobil teknik som kommer flera biografer till del.

Just nu känns som det är lite vind i duken hos biograferna i sydost!

Martin Klevegårds På vägen hem, kortfilm 4 min. (Klicka på länken för att läsa mer om filmen i Göteborgs Filmfestival-programmet)

Emma Thorsander och Mika Gustafssons Utan Definition, kortfilm 14 min. Denna film vann sin katergori i TellUs filmfestival i Kalmar i höstas, och togs sedan ut till Göteborgs Filmfestival via den nationella Novemberfestivalen i Trollhättan.

Emma har dessutom nyligen tilldelats 50 000 kr i filmstöd till sin nästa film, ”Abortens tabu”, genom oss. (Svenska Filminstitutets satsning på unga kvinnors filmskapande, stödet söks genom regionala resurscentrum för film).

Rekordsommar, regi Adina Belin. Kortfilm, 15 min. Denna film tilldelades 25 000 kr i produktionsstöd i oktober 2011 av Reaktor Sydosts jury, som tyckte mycket om berättelsen. Såhär skrev juryn i sin motivering:

”En intressant, visuell historia som juryn är eniga om att ge stöd till.
Materialet som var medskickat var som en resa med snygga, uttrycksfulla och poetiska bilder som gav mersmak. Juryn säger grattis till omgångens största stöd och önskar stort lycka till”!

Mord, min tusensköna av Lowe Haak, fick produktionsstöd av Reaktor Sydost på 10 000 kr under 2010. Filmen är 13 minuter lång och visas i sektionen ”Göteborgs lilla filmfestival” under filmpasset Svenska Bilder – Barn.
För detektiven Johnny Rose har verksamheten stagnerat. Han har inte haft ett fall på flera veckor och sitter i sin bomkruka och häckar. Men så ringer telefonen, en nyponros har hittats mördad och Rose följer spåren som leder honom rätt in i trädgårdens politiska centrum. 

Förutom dessa filmer som Reaktor Sydost bidragit till att förverkliga, visas även en film av Ljungby-bördiga regissören och manusförfattaren Hanna Andersson; ”Erika och Sally” som hon vann kortfilmstävlingen ”Efter Bergman” med. Hanna har nyligen mottagit SWEAs stipendium på 7500 dollar och en resa till Los Angeles. Där befinner hon sig nu i tre månader framöver för att gå kurser i regi och manusförfattande.

Pia Tjäder från Växjö, numera bosatt i Göteborg, är en filmare som Reaktor stöttat mycket genom åren. Vi har inte varit inblandade i denna film, men vi är väldigt glada för Pias skull och kommer självklart gå och se den! Som en dröm heter den.

Både Hanna och Pia medverkar på olika sätt i vårt nätverk Filmsyster, och vi hoppas att kunna nyttja dem och andra fantastiska regionala förebilder fler gånger framöver!

Vi är så stolta och glada över våra duktiga filmare från regionen, hoppas vi ses i biosalongerna i Göteborg!

/Ida

JULKLAPPAR/ FESTIVALSTÖD

Jag fick in en väldigt många otroligt bra motiveringar och helst skulle jag vilja gett klappar åt alla!

De tre klapparna har nu utökats till 4 varav två blir delade på mitten. Följande får julklappen från Reaktor för att åka till Göteborgs filmfestival 2012:

Annie Sjöberg

Anton Johanssson

Tanu Mehta

Lena N Athley

Carolina Malmborg

Martin Klevegård

Fina, personliga och raka motiveringar. Stort grattis till er alla!

Ni som inte fick denna gång får hålla utkik efter våra utlysningar i vår om att åka på Tempo dok, Screen eller Filmglappet. Hoppas ni alla får en riktigt go Jul nu och ett Gott Nytt År!

Vänligen Christina

http://www.giff.se/

Vi har varit 15 deltagare från Gotland, Västerbotten, Skåne, Västernorrland, Jämtland, Stockholm, Västra Götaland och så vi från Småland och Blekinge. Både kommunala film- och mediepedagoger, lärare, regionala filmkonsulenter och så en forskningsansvarig på statens medieråd. SÅ bra gäng, så mycket delande av erfarenheter och kunskap!

Vi skriver mer sen.. Hej hopp från kung bore-land så länge!

/ida

”Det var jätteroligt. Men lite läskigt. Först blev det mörkt. Sen blev det bio.”

Under tisdagen hölls ett heldagsseminarium på Filmhuset i Stockholm om små barn och rörliga bilder . Dagen hade ett nordiskt perspektiv med föreläsare från Danmark, Finland och Sverige som fokuserade på erfarenheter och forskning kring förskolebarns inlärning med och av rörliga bilder.

Line Arlien-Söborg från Danska Filminstitutet föreläser utifrån korta animerade filmer, producerade med små barn(3-5 år) som målgrupp. Hon visar exempel som ”Pipungarna” och ”Drengen i kufferten”. Små barn förstår film i fragment. Det gör att det är lättare att nå dem med de mindre komplicerade berättelserna. Även Ulla Sundberg, språkforskare på Stockholms universitet, är inne på samma spår. Hon menar att små barn är mer kontextberoende än äldre och vuxna. Det vill säga att det som finns runt om, allt som ger olika slag av sinnesintryck, samspelar med den direkta informationen och ökar möjligheterna till meningsfull förståelse. Hjärnan bryr sig inte om varifrån intrycken kommer men samlar ihop dem åt barnet och samspelar för att ge innehåll till språket. Nya ord och begrepp är ingen additionsprocess utan snarare en organisationsprocess.

Hur skapar man en då situation där en process kan komma igång som ger utbyte och är meningsfull för barnen? Hur får man igång barnens meningsskapande kontextbyggande?

Nils Thomas Andersson från FilmCentrum berättar om ett samarbete med biblioteken där visningar av film för små barn, med hjälp av Popcornsdoft och biljetter, ger känslan av att ”det är precis som på bio”. Tanakrna går för mig till Emmaboda kommun och deras Biotält som går på turné till kommunens förskolor. Den fina lilla biografen som monteras med röda draperier och kuddar och visar film för de allra yngsta.

Nils Thomas fortsätter och berättar hur barnen utifrån filmen ”Astons stenar” gestaltar hur just deras sten vill bo.

Innan visningen visste många av barnen mycket väl vad höst och vår var men begreppet årstider saknade de förståelse för. Efter att ha sett filmen kunde de formulera känslan och smaken av olika årstider. Det här är ett tydligt exempel på hur film skapar möjligeter för reflekterande samtal och social aktivitet utifrån en delad upplevelse. Helt enkelt språkutveckling i samspel med andra.

Enligt Maria Taube, intendent och konstpedagog på Moderna museet, är barn ofta bättre än vuxna på att ta till sig konstvideo. Detta kan bero på deras förhållandevis stora erfarenhet av att se på film. Hon visar tre filmer som varit några av de mest uppskattade bland barn hon mött under sina visningar på museet. Hon upplever att barn, till skillnad från vuxna, inte är rädda för tystnad. Något som kan vara viktigt att påminna sig om i rollen som pedagog. Det kan vara bra att våga vara tyst ibland!

Malena Janson, filmvetare på Filmvetenskapliga institutionen i Stockholm, lyfter fram tre viktiga begrepp och problematiserar vad dessa egentligen står för. De tre är barnperspektiv, barns delaktighet och begreppet kvalitet. Är barnperspektiv när man låter barnen vara med, när man låter dem komma till tals eller när man låter dem spela huvudrollen? Barns delaktighet har en kort historia. Först i slutet av 60-talet började man se barn som individer med behov som andra människor. Barns frågor, vad ville barn få veta, fick utgöra en grund för vad programmen i TV skulle komma att handla om redan under de första TV-åren. Ska man ge barnen det de vill ha eller det de inte vet att dom vill ha? Jaha-upplevelser istället för Aha-upplevelser. Man säger att ”barn har ju så dålig smak” men Malena Janson menar att smak är något man utvecklar och lovprisar 70-talet som hon kallar den ”Thailändska kulturmetoden” fylld av kryddad kost som t ex Dr Krall, Kalle Vrånglebäck och Den vita stenen satt i jämförelse med det hon kallar 2000-talets kulturella ”bananmos”.

/ Magnus

Kameran har en vinklingsbar stor LCD-skärm som är väldigt praktisk när man filmar. Det är smidigt att ha ett snabbreglage för live-view (dvs att se motivet live på LCD:n), samt en liten röd knapp vid avtryckaren som startar och stoppar filminspelningen. Det gör att det här känns som en filmkamera, och inte en systemkamera som det även går att filma med. Man behöver inte gå in i en massa menyer och böka om man inte vill.

Full HD-filmning, grym upplösning (den har samma sensor som den dyrare D7000) och många möjligheter till manuella inställningar gör att jag varmt kan rekommendera denna smidiga kamera.

Vi har köpt in en Nikon stereomick till den som man fäster i blixtskon uppe på kameran. Den har 3,5-plugg-mickingång så det går såklart utmärkt att även använda någon av våra Röde-riktmickar, myggor osv till kameran. Optiken som följer med ( AF-S 18-55/3,5-5,6G DX VR) är väl inte jättekul, framför allt inte så ljusstark. Men å andra sidan kan man ju lätt byta till någon annan fetare Nikon-glugg om man vill! Här på Reaktor har vi t ex fyra riktigt bra Nikon-objektiv som man kan botanisera bland. Dessa funkar även till vår Panasonic-kamera, så se till att boka det ni vill ha i optikväg när ni bokar någon av dessa två kameror!

Teknikbokning är det Patrik som har hand om, vill ni bolla filmidéer först (rekommenderas) så hör av er till Christina!

Tjipp o´hoy!   /Ida

Klicka här för bildspelJag har varit på några konferenser vid det här laget om upplevelseindustrin, kreativa och kulturella näringar, eller vad man nu vill kalla det. Årets tre teman på Generator ´11 i Norrköping var ”Vid kärnan av kreativitet”, ”Kreativitet – en värld av möjligheter” och ”Det är såhär vi gör det – människor och metoder”. Det låter väl spännande? Det var det också, en hel del av det. Underbara Margareth Olin till exempel, vilken filmskapare! Vilken storyteller. Ida Hult från trendethography höll också ett inspirerande och tankeväckande föredrag. Och Susan Kozel från MEDEA (K3, Malmö Högskola), så fantastiskt bra!

Det gäller att komma ihåg att deltagarna på en sån här konferens har olika ingångar, erfarenheter och kunskap. Därför känner jag nu att jag tar tillbaka mitt gnäll på twitter om att för många föreläsare slår in öppna dörrar eller predikar för kören. Alltså berättar sånt som ”alla vet”. Det är inte alls säkert att det är så, bara för att det är så för mig! Jag träffade faktiskt flera som var där för första gången och tyckte att allt var väldigt nytt med det här med Kreativa och Kulturella Näringar (KKN).

Plus med konferensen:

• Kul att vara i Norrköping, mitt i det gamla industrilandskapet där så mycket kul är på gång. (Läs t ex Lottas tidigare inlägg här på bloggen från Cnema och visualiseringscenter om ni är mer nyfikna). Inspirerande miljö! Bra kringarrangemang också. Norrköpings ungdomscirkus var riktigt grymma.
• Möten med kända och okända människor i pauserna mellan sessionerna! Oj vad häftigt det är att utbyta erfarenheter och spåna idéer med andra, från Norrbotten till Skåne! Nu har vi massor av nya samarbeten på gång!
• Tidigare nämnda inspiratörer var ett klart plus: Margareth Olin, Ida Hult, Susan Kozel, men även Molly Ränge från Crowdculture, Sanna Lilie från Selfmade (stöttar kreatörer med idé- och  konceptutveckling, rätt likt vårt BlekingeUPP) med flera. Kunniga, bra reflektioner och inspirerande! Läs mer om talarna här: http://generatorsverige.se/norrkoping11/speakers
• Bra konstruktiva tankar från många jag pratade med. Till exempel förslag att nästa år ta upp misslyckanden och vad man lärde sig av det, inte bara positiva exempel jämt!

Minus:

• Dåliga konferencierer. Dålig svengelska. Det skapar en osäkerhet (hos mig iallafall) och gör att det inte känns proffsigt. (I år var flera internationella deltagare inbjudna, så därför hölls allt på engelska).
• ”Ni kreatörer” – detta tilltal återkommer ofta på  konferenser av detta slag. Trots att majoriteten av deltagarna är tjänstemän/kvinnor på olika nivåer och inte alls kreatörer. Visserligen är vi väl kanske hyfsat kreativa av oss, men en konferens för flera tusen spänn är inget som konstnärer/filmare/etc har råd med. Dessutom vet jag inte vad de skulle få ut av konferensen. Som den ser ut nu. Gör om den helt i så fall om målet är att uppnå 50/50 av folk som ÄR kreatörer, och som jobbar med att stötta KKN. Själv tror jag inte att det är Generator som ska hålla en sån konferens, det är nog någon annan organisation. Det är ju regionförbund som är medlemmar i Generator, då är det ju den målgruppen man har.

Slutligen – Det som är viktigt är att träffas, prata, och sen åka hem och göra! Det är även roligt att så mycket görs på det här området i vår region. Det märker man att folk från andra delar av Sverige är imponerade av! Både Region Blekinge och Regionförbundet södra Småland satsar nu t ex på ett samarbete med crowdculture.se. Detta är ett nytt sätt att involvera publiken/deltagare/användare för att se till att just det projekt de tror på blir genomfört (alla pytsar in lite pengar var) och projektet växlas sen upp med lika mycket pengar från regionen. Ska bli spännande att se vad utfallet blir av både denna och övriga satsningar!

Fundering: Generator, Reaktor, MediaEvolution, Selfmade, Boost, mfl… listan kan göras lång. Varför alla dessa likartade namn? Det finns ju helt klart en röd tråd i namnvalen, en tydlig anledning till varför dessa organisationer (liksom vi själva) har valt att definiera oss genom namn som relaterar till ”igångsättare” ”utvecklare”, ”ihopkopplare”, ”får saker att hända” etc. Vi jobbar ju för att stötta utvecklingsprocesser och för att skapa möjligheter. Men hur gör vi det på bästa sätt? Hur samarbetar vi, hur blir vi ännu bättre, och hur kan vi användas på bästa sätt?

Det är ju det viktigaste, även om det ju kan kännas lite löjligt ibland med dessa namn. Vi har länge varit rätt ensamma om att ha ett annorlunda namn (Reaktor Sydost har vi hetat i snart nio år). Att det nu finns så många verksamheter med liknande namn är jag rätt säker på har att göra med att kreativa och kulturella näringar kopplat till regional utveckling verkligen är ”inne” nu. Snart byter väl regionförbunden också namn till nåt liknande.. eller?

Men, det handlar ju väldigt lite om namnen – egentligen. Det coola är ju att det handlar om verkliga förändringar av synsätt.

/ida

Ps. Om du undrar vad Generator är: (generatorsverige.se)